På det stora hela är han dock en riktig fena på att stoppa saker i munnen, köra runt det med tungan och sedan svälja. Lite för bra, kanske? Vi räknade ju med att det mesta skulle hamna utanför munnen, men så har det inte blivit – och kanske har vi gått lite för fort framåt. Vi låter ju honom ta det i sin takt, och hans takt verkar ganska snabb. Hur ska man göra? Stoppa honom?
I går blev det en riktig festmåltid för Melker. Sötpotatis- och rotfruktssoppa, kanelstekta äppelbitar och lite pannkaka med bananmos serverades till middag. Äppelbitarna fick godkänt betyg men inte mer (vi tror att konsistensen var lite svår och konstig), men första soppan var en riktig höjdare! Pannkaka och bananmos var lika gott att äta som vanligt. Det är så himla lätt att få i sig också – och när man inte vill ha mer pannkaka kan man ju alltid stoppa den lilla rullade pannkaksbiten i munnen och suga ut bananmoset.

Middag. (Nej, han åt inte upp allt det där...)

Soppa från en doidy cup.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar