Det blir en så stor grej det här med bloggande. När man låter det gå så här lång tid mellan inläggen alltså. Det går ju inte att skriva ett blahainlägg om någon ytterst vardaglig händelse när jag inte skrivit en rad sedan han var fyra veckor. Jag måste ju egentligen skriva en lång redogörelse för hur han utvecklas, hur väl han följer kurvorna, om han sover på nätterna och så vidare. Men vi tar en film istället.
För att minimera risken för en tre månader lång väntan på nästa inlägg bjuds nu även Melkers mamma in till att skriva bloggen. Nu ska det fan bli ordning på torpet!
