Snigelbebis

Nu tycker jag det börjar bli lite träligt det här. Veckorna sniglar sig fram. I alla fall sett ur graviditetens synvinkel. Ur alla andra vinklar och vrår går tiden lika snabbt som vanligt. 

In i vecka 32. Nio veckor kvar.

Under tiden roar jag mig med att läsa Korvasbloggen. Gör det du med.

Det blir en kille!

Det ska det i alla fall bli om man går efter hjärtslagsmetoden. Denna tillförlitliga metod säger att om pulsen hos barnet är över 140 är det en flicka och om det är under är det en pojke. Här kan vi nu presentera vårt barns hjärtljud, på internet för första gången! Pulsen ligger på 113 slag i minuten. Det talar för sig självt.

 

Att pulsen tidigare har uppmätts till uppemot 170 slag i minuten vet jag inte riktigt hur vi ska tolka. Heléna ska dessutom enligt uppgift ha en flickmage. Är det flera därinne eller är den fortfarande oklar över sin könstillhörighet? Tja, hur ska den veta vad som är flickigt och vad som är pojkigt egentligen? Vi har ju inte berättat så mycket om sådant för den än. Vi skippar kanske det när den kommer ut också.

Och förresten, var inte oroliga över att den verkar ha ett lite spattigt hjärta som slår lite dubbelt här och där, det är bara Helénas fina hjärta som fick vara med på ett hörn.

Öka takten sista kvarten!

Nu händer det grejer! Det jäser både här och där skulle man kunna säga, om man nu var lagd åt det vitsiga hållet. Den trettionde veckan är snart avklarad, vilket innebär att det bara är en fjärdedel kvar. Det växer ordentligt. Vikten ligger nu på 1,6 kilo och ökar med 200 gram i veckan. Vi kan också konstatera att den ännu inte behagat fixera sig i någon position, utan fortsätter att underhålla sig själv med kullerbyttor. På senare tid har den också börjat få hicka då och då. När den inte gör gymnastiska övningar lägger den gärna sig i sin favoritposition – på bredden, med diverse kroppsdelar spretande och huvudet tryckandes på revbenen.

Barnvagn är beställd. Vi kommer i framtiden rulla runt med en snygg grå sprillans Teutonia Cosmo, 2011 års modell. Tysk kvalitet är det nya svart.

På senaste tiden har det också sett mycket ljusare ut på brödfronten. Bagels har bakats med mycket gott resultat, men det stora har ändå varit att jag har lyckats baka ett ätbart surdegsbröd! Kanske blev det inte lika snyggt eller storhåligt som receptet lovade denna gång heller, men det blev helt ok. Det jäste – bara det liksom, det gick att vika som receptet sa, det gick att forma till något brödlikt som skulle in i ugnen och slutligen – det gick att äta och var faktiskt rätt gott! Min en gång nästan falnade surdegslåga har på nytt fått gnista!

Nu tror jag att vi tar och sätter en ny sats bagelsdeg som får jäsa i kylen till imorgon bitti. Så här blev resultatet sist.

Och förresten är 25-årskrisen inställd på grund av brist på lämpliga teman. 

Eller hur vore det med en brödkris?

(5 minuter in i klippet)