Jaja, jag vet. Det här är för tillfället en oerhört dåligt uppdaterad blogg. Jag får skylla på att jag har varit upptagen, vilket kanske är en sanning med modifikation. Men bara lite modifikation. Jag har varit upptagen, men kanske inte hela tiden. Sedan sist har vi hunnit få ett välbehövligt sommarlov, vara i Shanghai i två veckor och fira den store morfadern på 80-årsdagen i Kullgärdet med tjocka släkten. Ganska bra jobbat för att inte ens vara halvvägs in i juli tycker jag. Vi har också lyckats avklara några barnmorskebesök och tillryggalagt ännu några veckor i graviditeten. 

Shanghai är varm och fuktig stad. Åtmistone under regnperioden – som vi självklart lyckades pricka in nästan på dagen. Under den första veckan vi var där regnade det 200 mm. Årsgenomsnittet i Stockholm ligger på 539 mm. Andra veckan dominerades istället av hög värme och luftfuktighet. Ofta var det över 30 grader, vilket med 90% luftfuktighet upplevs som 40 grader! Om kineserna kan man säga att de inte känns som så många ens i en stad på 20 miljoner invånare. Det är rätt lugnt för det mesta, och är det inte är det mest turister som ställer till det. Förutom i tunnelbanan, där kan de ibland vara jättemånga på en gång. Snabba är de och sitta vill de! När man åker tunnelbana i Stockholm och ser ett ensamt ledigt säte skyndar man på ett långsammare och mer nonchalant sätt för att kunna se helt obesvärad ut ifall någon annan hinner före. I Shanghai hymlar man inte det minsta om kampen om de åtråvärda få platserna och på de relativt många platserna tillägnade gamla, sjuka och gravida sitter oftast en ung kille försjunken i sitt gameboy.

Vattkoppsdrabbade kusin Pim firar morfars födelsedag med att äta ostbollar.

Igår togs ett stort steg mot att bli en riktig pappa. En riktig pappa bakar nämligen surdegsbröd, i alla fall på söder. Och nu tänker du: "men de bor väl ändå inte på söder heller..." och då svarar jag att vi faktiskt tillhör södermalms stadsdelsförvalting, så var det klart med den saken. 

Hur som helst tog jag igår kväll en glasburk, hällde i en matsked rågmjöl och två matskedar ljummet vatten och rörde sedan om. Sedan, efter att ha tagit fotot ovan ställde jag burken i värmen i skåpet ovanför kylskåpet. Jag tänkte att vi kan ha surdegen som en liten följetong här på bloggen, vid sidan av bebisen. Ikväll ska degen bara tittas till för att se att den kommit igång. Imorgon ska den ha mat. 

Jag funderar på om det här med att pappor håller på med surdegar kommer sig av att bebisar och surdegar inte är så olika när man tänker efter – man kan inte resa bort utan att ta med dem eller skaffa någon som tar hand om dem, de ska matas och de luktar konstigt ibland.