Bröd, gurkor, lökar, tomater och nötter.

Min förutspåelse i föregående inlägg angående det då pågående brödprojektet var korrekt. Det gick åt helvete. Trots att det liksom det första brödet fick det stå och jäsa över sex timmar uteblev fördubblingen av degens volym. Här lyckades jag ändå fota brödet ur en vinkel där det ser någorlunda ätligt ut. Bilden är inget annat än en bluff och brödet inget annat än ett surt smakande potentiellt mordvapen.

Vi har nu dömt ut surdegsgrunden på grund av att vi anser den vara för sur och därmed boven i dramat. Tydligen ska det vara så att surdegen tappar jäskraft om den är för sur. Lagom ska det vara. I kväll startas en ny surdeg som förhoppningsvis bidrar till bättre jäsresultat och en högre surdegspappestatus.

För att inte vara helt ute har vi den senaste veckan istället sysslat med andra husligheter. Smörgåsgurka, syltlök och tomatchutney har tillverkats med klart godkänt resultat.

Ett paket från England damp idag ner i brevlådan på coop, varefter vi hämtade det där. Det innehöll sju stycken blöjor i tyg. Ja, vi ställer oss ju lite skeptiska till det här med engångsblöjor och tycker att det verkar bättre att använda dem flera gånger. Vi tänkte även testa en metod kallad EC, Elimination Communication, med vilken man kan slippa att använda blöja väldigt tidigt. Mer om det går att läsa på ecsweden.se. Men frågan är ju om man verkligen vill skippa blöjorna när de är så här snygga!

Jag kan också tillägga att vi nu går in på upploppet, den tredje trimestern. Vi har alltså nu ätit upp alla våra grönsaker i tallriksmodellen och går nu in på kolhydraterna. Nu är tillväxtspurt som gäller. 

Vi är nu i kokosnötens nötfas. Jag syftar då på den färska gröna kokosnöten (stenfrukt). Denna fas är den sista av nötternas faser varefter den sedan övergår till att vara en liten liten människa.

Surdegsmisär

Efter flera dagars matande och daltande med surdegsgrunden bubblade den i förrgår upp och luktade mycket surt. Åh så trevligt tänkte jag (vi) och planerade för ett brödbak. Ljust bröd på rågsurdeg, låter inte det förskräckligt gott? Och är det inte snyggt?

Surdegssatsen som skulle stå över natten såg på morgonen ut att vara i fin form. Kitchenaiden gick varm när degen, eller snarare smeten knådades, eller snarare blandades. Sen skulle allt ner i en oljad plastbalja, sär den skulle jäsa till dubbel storlek i ungefär tre timmar. Vi har ingen plastbalja och använde istället en glasskål. Varje timme skulle man vika degen, eller smeten från varje håll, vilket var lättare sagt än gjort. Degen fick stå i sex timmar och hade då inte jäst nämnvärt. Vi tänkte i alla fall testa att baka av det hela och gjorde som receptet sa och hällde ut alltihopa på ett mjölat bord. Tanken var att man skulle kunna vika ihop brödet lite snyggt och sen skjutsa in på en plåt. Efter många om och men och mycket mjöl lyckades vi skopa upp smeten i en glasform, vilken vi ställde in i ugnen. Det krävs kanske ingen kärnfysiker för att räkna ut att resultatet kunde bli annat än vad bilden ovan visar.

Det som skulle bli ett håligt, segt och saftigt bröd med en knaprig skorpa blev ett platt, kompakt och smuligt, men ändå lite knaprigt bröd. Misslyckandet var ett faktum. Jag tror vi får gå ner till vattnet och kasta det på någon stackars gräsand.

Idag är ett nytt brödprojekt igång. Det verkar också gå åt helvete.

Jaja, jag vet. Det här är för tillfället en oerhört dåligt uppdaterad blogg. Jag får skylla på att jag har varit upptagen, vilket kanske är en sanning med modifikation. Men bara lite modifikation. Jag har varit upptagen, men kanske inte hela tiden. Sedan sist har vi hunnit få ett välbehövligt sommarlov, vara i Shanghai i två veckor och fira den store morfadern på 80-årsdagen i Kullgärdet med tjocka släkten. Ganska bra jobbat för att inte ens vara halvvägs in i juli tycker jag. Vi har också lyckats avklara några barnmorskebesök och tillryggalagt ännu några veckor i graviditeten. 

Shanghai är varm och fuktig stad. Åtmistone under regnperioden – som vi självklart lyckades pricka in nästan på dagen. Under den första veckan vi var där regnade det 200 mm. Årsgenomsnittet i Stockholm ligger på 539 mm. Andra veckan dominerades istället av hög värme och luftfuktighet. Ofta var det över 30 grader, vilket med 90% luftfuktighet upplevs som 40 grader! Om kineserna kan man säga att de inte känns som så många ens i en stad på 20 miljoner invånare. Det är rätt lugnt för det mesta, och är det inte är det mest turister som ställer till det. Förutom i tunnelbanan, där kan de ibland vara jättemånga på en gång. Snabba är de och sitta vill de! När man åker tunnelbana i Stockholm och ser ett ensamt ledigt säte skyndar man på ett långsammare och mer nonchalant sätt för att kunna se helt obesvärad ut ifall någon annan hinner före. I Shanghai hymlar man inte det minsta om kampen om de åtråvärda få platserna och på de relativt många platserna tillägnade gamla, sjuka och gravida sitter oftast en ung kille försjunken i sitt gameboy.

Vattkoppsdrabbade kusin Pim firar morfars födelsedag med att äta ostbollar.

Igår togs ett stort steg mot att bli en riktig pappa. En riktig pappa bakar nämligen surdegsbröd, i alla fall på söder. Och nu tänker du: "men de bor väl ändå inte på söder heller..." och då svarar jag att vi faktiskt tillhör södermalms stadsdelsförvalting, så var det klart med den saken. 

Hur som helst tog jag igår kväll en glasburk, hällde i en matsked rågmjöl och två matskedar ljummet vatten och rörde sedan om. Sedan, efter att ha tagit fotot ovan ställde jag burken i värmen i skåpet ovanför kylskåpet. Jag tänkte att vi kan ha surdegen som en liten följetong här på bloggen, vid sidan av bebisen. Ikväll ska degen bara tittas till för att se att den kommit igång. Imorgon ska den ha mat. 

Jag funderar på om det här med att pappor håller på med surdegar kommer sig av att bebisar och surdegar inte är så olika när man tänker efter – man kan inte resa bort utan att ta med dem eller skaffa någon som tar hand om dem, de ska matas och de luktar konstigt ibland.