Så gammal har jag aldrig varit förut! Och dessutom ska jag bli pappa. Det är lite för mycket för att bara sitta och se på. (Jag är nämligen alldeles för gammal och bekväm för att stå och se på. Sitta är det enda rätta.)
Därför känner jag att det börjar bli dags för en kris! Jag har aldrig haft någon kris förut. Aldrig gjort revolt eller liknande. Det skulle liksom sätta lite färg på vardagen tänker jag!
Vad är det då för kriser jag skulle kunna tänka mig? Det måste ju vara något som syftar tillbaka till de forna glansdagarna innan 20. Ska jag kanske skaffa en massa piercingar över hela kroppen och gå runt i smutsiga och alldeles för trasiga kläder? Eller ska jag köpa mig en riktigt fräck cross och snöa in på trimning?
Jag tror jag får ta mig en rejäl funderare faktiskt. En kris är ju ingenting man ger sig in i lättvindigt.
Ni som läser den här bloggen, kom gärna med egna förslag på kriser som skulle ge bra effekt!
Under tiden ni funderar kan ni ta och lyssna på mitt och Helénas bidrag till SMASK, Sveriges MusikAkademikers Sång Kåntest.
Anna Anka och jag by Timmy Svensson
Göran föreslår att du påbörjar en trettioårskris redan nu så har du det klart och slipper den sedan. Själv tycker jag att det var nog med revolt att tatuera in "morfar" istället för "mamma". Nog med sånt tycker jag.
SvaraRaderaMen om jag kör på trettioårskrisen redan nu får ju den gå ut på att leva ut på ett sätt som man gjorde när man var typ 20. Det känns lite för nära i tiden faktiskt. Och man får ju ta med i beräkningen att jag kommer bli tvungen att fortsätta ta ut kriserna i förskott. Då kommer jag ju sitta med en femtioårskris redan vid 40. Det är ju inte önskvärt det heller..
SvaraRaderaVad gäller tatueringen håller jag inte med. Nog där.
Tatueringsmaskin? /Mattias
SvaraRaderaSorry, läste inte förra kommentaren. Här är en säker pensionsförsäkring för dig och familjen.
SvaraRaderahttp://all-that-is-interesting.com/post/4956385434/the-first-zombie-proof-house
/Mattias
Vad sägs om en livsvalskris? Känn att ditt karriärval inte har några utsikter, sjunk ner i tankar om framtida arbetslöshet, oroa dig över musikerns flackande tillvaro och fatta det "rationella" beslutet att plugga... Säg... Juridik, ekonomi eller läkare? Det är en kris för finsmakaren, för den som betraktar sin privilegierade tillvaro som en börda, och den syftar ju tillbaka till de där åren då man inte visste vad det skulle bli av en. Samtidigt har den en dimension av "jag är ju bara 25, jag är inte SÅ gammal, än är det inte för sent!" plus en släng av den där "passa in i samhällets normer". Eftersom du redan valt musikerns rebelliska liv, passa det kanske mindre bra med den typen av klassisk revolt som vänder sig mot den trygga tillvaron. Nej, ett slags omvänd kris är någonting för dig! Förresten så bäddar det för ännu en underbar kris längre fram, kanske vid 30, då du känner att du svek dina drömmar och att det är för sent att göra något åt det.
SvaraRadera/ Per Ekare