Fyra veckor i bild

Ni vet det där om att en bild säger mer än tusen ord. Här kommer en lagom lång bok i kronologisk ordning.

För övrigt har Melker vänt sig från mage till rygg två gånger. Han är dock lite hemlig av sig och passade båda gångerna på när man hade vänt ryggen till. 

Uteblivet

Man hade ju kunnat tänka sig att det skulle bli en högre frekvens av inlägg nu när det faktiskt finns ett barn att skriva om. Jag hade i alla fall tänkt mig det. Jag har föreställt mig själv sittandes vid datorn om kvällarna, med barnet djupt sovandes i soffan mellan mig och Heléna. Jag skulle skriva om vad som hänt under dagen, om alla framsteg och fina ögonblick såväl som svårigheterna och stunderna av vanmakt. Sen skulle jag lägga upp en massa bilder, så man verkligen skulle kunna se dag för dag hur han växte.

Men så blev det ju inte. Det har varit gott om fina stunder, men några större framsteg är väl inte att tala om. Och visst har det funnits svårigheter, men sällan längre stunder av vanmakt. I alla fall inte från vår sida. Han har säkerligen upplevt en del vanmakt. Det verkar ju helt fruktansvärt frustrerande att vara beroende av två klantskallar som inte alls begriper vad man vill.

Jaja. Jag kan i alla fall bocka av det om att ha honom sovandes i soffan mellan mig och Heléna.
Det får duga så länge.

Jaså du, man har blitt farsa!

I natt kom han, Melker. Prydliga 3000 gram tung och 50 cm lång. Lite mörkt hår, avlångt huvud och helt underbar. Aldrig har någon varit så söt och samtidigt så skrämmande.

Uppdatering:

Vi har nu fått in ytterligare några bidrag till vår lilla tävling. Vissa här på bloggen, andra på mer analoga sätt. Jag tycker dock att det är lite för få som kommit in. Jag kan nämligen se i statistiken att det är fler än så som har varit inne och läst! Och jag tycker att de som inte gissat ska ge sig tillkänna och göra det!

För övrigt pratar vi om ett relativt bedömningssystem där vikt- och längdgissningen förhåller sig till datumgissningen. Till exempel tror Hans att den kommer tidigt och är liten. Antagligen tror han inte att den är lika liten om den går över tiden. Detta tycker vi bör beaktas. I så fall utgår vi från en genomsnittlig bebis storlek.

Detta är nu inte spikat, så om det är någon annan som har något förslag på hur man kan räkna är det mycket välkommet att bidra med det också.

Tävlingsdags!

Det börjar nu bli dags att lämna sitt bidrag till vår lilla tävling. Det handlar alltså främst om att gissa födelsedag, vikt, längd och kön. Om man känner för det kan man lägga till andra gissningar, exempelvis mängd hår vid födseln. Blivande farmor har lagt in en riktig lågoddsare med gissningen på tio fingrar. Göran har gett ett mer svårundersökt bidrag, men vi får väl göra bolltester med barnet så snabbt som möjligt.

Hur poängen delas ut efter födseln och vad eventuellt pris består av är inte helt klart ännu.

Så skicka in gissningar i kommentarsfältet så åker ni upp på tavlan! 

Beräknat födelsedatum är 21/10

Vi samlar in gissningar september ut.

På den här bilden från dagens ultraljud kan man tycka att det ser ut som att barnet har en napp i munnen. Detta verkar dock högst osannolikt. Jag gissar istället att det är silverskeden som redan är på plats långt innan födseln.

Heléna tycker mest att bilden är obehaglig och verkar lite rädd att barnet ska ha en "trollnäsa".

Hon hade också till en början, och troligtvis under större delen av ultraljudet väldigt svårt att se vad som var vad på bilden och trodde att klumpen längst ner kanske kunde vara ett ansikte i profil.

Jag kan, eftersom jag under ultraljudet förstod vad som var vad säga att barnet såg mycket fint ut därinne, även om jag håller med om att stillbilden inte gör den rättvis.

För övrigt är det nu september. I september är det höst. På hösten kommer bebisen. Ungefär i de tankarna går vi nu. Runt, runt.

Snigelbebis

Nu tycker jag det börjar bli lite träligt det här. Veckorna sniglar sig fram. I alla fall sett ur graviditetens synvinkel. Ur alla andra vinklar och vrår går tiden lika snabbt som vanligt. 

In i vecka 32. Nio veckor kvar.

Under tiden roar jag mig med att läsa Korvasbloggen. Gör det du med.

Det blir en kille!

Det ska det i alla fall bli om man går efter hjärtslagsmetoden. Denna tillförlitliga metod säger att om pulsen hos barnet är över 140 är det en flicka och om det är under är det en pojke. Här kan vi nu presentera vårt barns hjärtljud, på internet för första gången! Pulsen ligger på 113 slag i minuten. Det talar för sig självt.

 

Att pulsen tidigare har uppmätts till uppemot 170 slag i minuten vet jag inte riktigt hur vi ska tolka. Heléna ska dessutom enligt uppgift ha en flickmage. Är det flera därinne eller är den fortfarande oklar över sin könstillhörighet? Tja, hur ska den veta vad som är flickigt och vad som är pojkigt egentligen? Vi har ju inte berättat så mycket om sådant för den än. Vi skippar kanske det när den kommer ut också.

Och förresten, var inte oroliga över att den verkar ha ett lite spattigt hjärta som slår lite dubbelt här och där, det är bara Helénas fina hjärta som fick vara med på ett hörn.

Öka takten sista kvarten!

Nu händer det grejer! Det jäser både här och där skulle man kunna säga, om man nu var lagd åt det vitsiga hållet. Den trettionde veckan är snart avklarad, vilket innebär att det bara är en fjärdedel kvar. Det växer ordentligt. Vikten ligger nu på 1,6 kilo och ökar med 200 gram i veckan. Vi kan också konstatera att den ännu inte behagat fixera sig i någon position, utan fortsätter att underhålla sig själv med kullerbyttor. På senare tid har den också börjat få hicka då och då. När den inte gör gymnastiska övningar lägger den gärna sig i sin favoritposition – på bredden, med diverse kroppsdelar spretande och huvudet tryckandes på revbenen.

Barnvagn är beställd. Vi kommer i framtiden rulla runt med en snygg grå sprillans Teutonia Cosmo, 2011 års modell. Tysk kvalitet är det nya svart.

På senaste tiden har det också sett mycket ljusare ut på brödfronten. Bagels har bakats med mycket gott resultat, men det stora har ändå varit att jag har lyckats baka ett ätbart surdegsbröd! Kanske blev det inte lika snyggt eller storhåligt som receptet lovade denna gång heller, men det blev helt ok. Det jäste – bara det liksom, det gick att vika som receptet sa, det gick att forma till något brödlikt som skulle in i ugnen och slutligen – det gick att äta och var faktiskt rätt gott! Min en gång nästan falnade surdegslåga har på nytt fått gnista!

Nu tror jag att vi tar och sätter en ny sats bagelsdeg som får jäsa i kylen till imorgon bitti. Så här blev resultatet sist.

Och förresten är 25-årskrisen inställd på grund av brist på lämpliga teman. 

Eller hur vore det med en brödkris?

(5 minuter in i klippet)

Bröd, gurkor, lökar, tomater och nötter.

Min förutspåelse i föregående inlägg angående det då pågående brödprojektet var korrekt. Det gick åt helvete. Trots att det liksom det första brödet fick det stå och jäsa över sex timmar uteblev fördubblingen av degens volym. Här lyckades jag ändå fota brödet ur en vinkel där det ser någorlunda ätligt ut. Bilden är inget annat än en bluff och brödet inget annat än ett surt smakande potentiellt mordvapen.

Vi har nu dömt ut surdegsgrunden på grund av att vi anser den vara för sur och därmed boven i dramat. Tydligen ska det vara så att surdegen tappar jäskraft om den är för sur. Lagom ska det vara. I kväll startas en ny surdeg som förhoppningsvis bidrar till bättre jäsresultat och en högre surdegspappestatus.

För att inte vara helt ute har vi den senaste veckan istället sysslat med andra husligheter. Smörgåsgurka, syltlök och tomatchutney har tillverkats med klart godkänt resultat.

Ett paket från England damp idag ner i brevlådan på coop, varefter vi hämtade det där. Det innehöll sju stycken blöjor i tyg. Ja, vi ställer oss ju lite skeptiska till det här med engångsblöjor och tycker att det verkar bättre att använda dem flera gånger. Vi tänkte även testa en metod kallad EC, Elimination Communication, med vilken man kan slippa att använda blöja väldigt tidigt. Mer om det går att läsa på ecsweden.se. Men frågan är ju om man verkligen vill skippa blöjorna när de är så här snygga!

Jag kan också tillägga att vi nu går in på upploppet, den tredje trimestern. Vi har alltså nu ätit upp alla våra grönsaker i tallriksmodellen och går nu in på kolhydraterna. Nu är tillväxtspurt som gäller. 

Vi är nu i kokosnötens nötfas. Jag syftar då på den färska gröna kokosnöten (stenfrukt). Denna fas är den sista av nötternas faser varefter den sedan övergår till att vara en liten liten människa.

Surdegsmisär

Efter flera dagars matande och daltande med surdegsgrunden bubblade den i förrgår upp och luktade mycket surt. Åh så trevligt tänkte jag (vi) och planerade för ett brödbak. Ljust bröd på rågsurdeg, låter inte det förskräckligt gott? Och är det inte snyggt?

Surdegssatsen som skulle stå över natten såg på morgonen ut att vara i fin form. Kitchenaiden gick varm när degen, eller snarare smeten knådades, eller snarare blandades. Sen skulle allt ner i en oljad plastbalja, sär den skulle jäsa till dubbel storlek i ungefär tre timmar. Vi har ingen plastbalja och använde istället en glasskål. Varje timme skulle man vika degen, eller smeten från varje håll, vilket var lättare sagt än gjort. Degen fick stå i sex timmar och hade då inte jäst nämnvärt. Vi tänkte i alla fall testa att baka av det hela och gjorde som receptet sa och hällde ut alltihopa på ett mjölat bord. Tanken var att man skulle kunna vika ihop brödet lite snyggt och sen skjutsa in på en plåt. Efter många om och men och mycket mjöl lyckades vi skopa upp smeten i en glasform, vilken vi ställde in i ugnen. Det krävs kanske ingen kärnfysiker för att räkna ut att resultatet kunde bli annat än vad bilden ovan visar.

Det som skulle bli ett håligt, segt och saftigt bröd med en knaprig skorpa blev ett platt, kompakt och smuligt, men ändå lite knaprigt bröd. Misslyckandet var ett faktum. Jag tror vi får gå ner till vattnet och kasta det på någon stackars gräsand.

Idag är ett nytt brödprojekt igång. Det verkar också gå åt helvete.

Jaja, jag vet. Det här är för tillfället en oerhört dåligt uppdaterad blogg. Jag får skylla på att jag har varit upptagen, vilket kanske är en sanning med modifikation. Men bara lite modifikation. Jag har varit upptagen, men kanske inte hela tiden. Sedan sist har vi hunnit få ett välbehövligt sommarlov, vara i Shanghai i två veckor och fira den store morfadern på 80-årsdagen i Kullgärdet med tjocka släkten. Ganska bra jobbat för att inte ens vara halvvägs in i juli tycker jag. Vi har också lyckats avklara några barnmorskebesök och tillryggalagt ännu några veckor i graviditeten. 

Shanghai är varm och fuktig stad. Åtmistone under regnperioden – som vi självklart lyckades pricka in nästan på dagen. Under den första veckan vi var där regnade det 200 mm. Årsgenomsnittet i Stockholm ligger på 539 mm. Andra veckan dominerades istället av hög värme och luftfuktighet. Ofta var det över 30 grader, vilket med 90% luftfuktighet upplevs som 40 grader! Om kineserna kan man säga att de inte känns som så många ens i en stad på 20 miljoner invånare. Det är rätt lugnt för det mesta, och är det inte är det mest turister som ställer till det. Förutom i tunnelbanan, där kan de ibland vara jättemånga på en gång. Snabba är de och sitta vill de! När man åker tunnelbana i Stockholm och ser ett ensamt ledigt säte skyndar man på ett långsammare och mer nonchalant sätt för att kunna se helt obesvärad ut ifall någon annan hinner före. I Shanghai hymlar man inte det minsta om kampen om de åtråvärda få platserna och på de relativt många platserna tillägnade gamla, sjuka och gravida sitter oftast en ung kille försjunken i sitt gameboy.

Vattkoppsdrabbade kusin Pim firar morfars födelsedag med att äta ostbollar.

Igår togs ett stort steg mot att bli en riktig pappa. En riktig pappa bakar nämligen surdegsbröd, i alla fall på söder. Och nu tänker du: "men de bor väl ändå inte på söder heller..." och då svarar jag att vi faktiskt tillhör södermalms stadsdelsförvalting, så var det klart med den saken. 

Hur som helst tog jag igår kväll en glasburk, hällde i en matsked rågmjöl och två matskedar ljummet vatten och rörde sedan om. Sedan, efter att ha tagit fotot ovan ställde jag burken i värmen i skåpet ovanför kylskåpet. Jag tänkte att vi kan ha surdegen som en liten följetong här på bloggen, vid sidan av bebisen. Ikväll ska degen bara tittas till för att se att den kommit igång. Imorgon ska den ha mat. 

Jag funderar på om det här med att pappor håller på med surdegar kommer sig av att bebisar och surdegar inte är så olika när man tänker efter – man kan inte resa bort utan att ta med dem eller skaffa någon som tar hand om dem, de ska matas och de luktar konstigt ibland.

18 veckor, fyra månader avklarade. Typ.

Så var man med bilbarnstol då! Lagom till att vi går in i v. 19 och även femte kalendermånaden tror jag. Fråga mig inte hur allt går ihop! Lunarmånader, graviditetsmånader och kalendermånader hit och dit. Till och med Heléna är lite förvirrad, och då har det gått långt. Det är i alla fall fem månader kvar. Idag.

Ibland är ju blocket en riktig guldgruva faktiskt. Här får vi en väldigt lätt begagnad stol med bas och barnvagnsadapter, som passar med de vagnar vi funderar på att köpa, för ynka 600 kronor. Nytt skulle alltihop kostat runt 2500 kronor. Och det brukar ändå vara rätt högt andrahandsvärde på det här området. Det är inte alls omöjligt att vi sen när vi använt den klart kan sälja den för mer än vi fick den för. Dessutom fick vi åka till Sundbyberg och träffa en otroligt supertrevlig kille som ville bli av med alla sina bebisgrejer. Och det är inte fy skam det heller! 

Nu fattas det bara körkort och bil. Vi får kolla på blocket.

Ok. Nu är det på riktigt!

Dagens besök på mödravårdscentralen var det absolut bästa hittills. Nästan bästa besöket oavsett plats skulle jag kunna drista mig att säga. Disneyland var ju grymt också i och för sig... Topp 3 i alla fall! Ultraljud — Häftigare grej får man leta efter! Länge! Att sitta där och se den lilla bebisen sprattla omkring som en galning på skärmen är den bästa underhållningen jag varit med om. Leendet satt fast ett bra tag efteråt. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den, så jag citerar barnmorskan: "En perfekt bebis"

Ha! just det. Vår bebis är perfekt! Och växer alldeles utmärkt gör den dessutom. Den har rätt antal armar och ben, rätt antal kammare och förmak i hjärtat. Den har till och med minst en stortå! Säkerligen har den två men barnmorskan hojtade bara till om en. För det mesta var den dessutom väldigt söt. Vid ett tillfälle fick vi dock se ansiktet framifrån. Då såg det ganska mycket som en dödskalle som sa tittut. Men i stort var den jättesöt!

Så ser den alltså ut. Det som ser ut som en svans är inte en svans utan själva moderkakan, eller moderkexet, beroende på definition.

Det står nu klart att det inte är något fantasifoster vi har att göra med.

Tillhörighet i barnvagnsaffären

Det händer inte så mycket just nu, förutom att veckorna går. Det kanske märks på uppdateringsfrekvensen. Idag går vi i alla fall in i vecka 18! Det är ju rätt fantastiskt faktiskt. Den börjar nu reagera på ljud och kan vinka och grimasera. Den är också ljuskänslig. Vilken tur att den ligger ganska skyddad! Undrar vilken solskyddsfaktor en mage har..

Dagens mest spännande: Kolla på barnvagnar. Vi har inte varit och kollat i bebissaksaffärer tidigare och det är lite som att gå in på ett backstageområde. Man känner att detta är inte en affär för vem som helst! Har jag verkligen tillträde? Är jag med i den här klubben? Till en början kändes det väldigt obekvämt att stå där och småkänna på barnvagnarna. Som att stå vid en bil och försöka bedöma skicket genom att sparka lite stöddigt på däcken. Som tur var fick vi hjälp av en mycket trevlig kvinna som bekräftade att vi var med i klubben (puh!) och demonstrerade de vagnar vi känt mest på.

Detta är en Teutonia Timmy. Det är sant! Tyvärr är den inte så snygg, inte alls vad vi letar efter och utgår dessutom ur sortimentet. Men visst hade det varit häftigt för mig och Timmy Jr. att köra omkring med en barnvagn med samma namn.







På måndag blir det ultraljud! Hurra!

Jag, jag, jag

Nu kände jag att det blev mycket jag i förra inlägget! Detta är ju faktiskt en blogg som ämnar ha ett visst bebisperspektiv.

Igår, förutom att jag fyllde år var det också precis ett halvår till beräknad nedkomst av vår lilla!
Den är ungefär lika stor som en avocado men väger mindre. Vi misstänker också att vi, eller snarare Heléna har känt den röra på sig!

Krisberedskap

Igår fyllde jag 25 år. Halvvägs till 50. Kvartsantik.
Så gammal har jag aldrig varit förut! Och dessutom ska jag bli pappa. Det är lite för mycket för att bara sitta och se på. (Jag är nämligen alldeles för gammal och bekväm för att stå och se på. Sitta är det enda rätta.)

Därför känner jag att det börjar bli dags för en kris! Jag har aldrig haft någon kris förut. Aldrig gjort revolt eller liknande. Det skulle liksom sätta lite färg på vardagen tänker jag!

Vad är det då för kriser jag skulle kunna tänka mig? Det måste ju vara något som syftar tillbaka till de forna glansdagarna innan 20. Ska jag kanske skaffa en massa piercingar över hela kroppen och gå runt i smutsiga och alldeles för trasiga kläder? Eller ska jag köpa mig en riktigt fräck cross och snöa in på trimning?

Jag tror jag får ta mig en rejäl funderare faktiskt. En kris är ju ingenting man ger sig in i lättvindigt.

Ni som läser den här bloggen, kom gärna med egna förslag på kriser som skulle ge bra effekt!


Under tiden ni funderar kan ni ta och lyssna på mitt och Helénas bidrag till SMASK, Sveriges MusikAkademikers Sång Kåntest.



Anna Anka och jag by Timmy Svensson

Blodsband

Ännu ett barnmorskebesök avklarat. Vi fick idag träffa Eivor, vår ordinarie morska för första gången. Inte heller hon var särskilt morsk. Det kanske smyger sig på längre fram. 

I stort kom det inte fram så mycket nytt under besöket. Vi fick reda på lite järnvärden och annat smått och gott OCH att den lille där inne har Rh-positivt blod! Det har den fått från mig minsann! Ett första litet tecken på att jag åstadkommit något. 

Eftersom modern är Rhesusnegativ innebär dock detta att hon måste ta ett vaccin för att hon inte ska bilda antikroppar mot barnets blod. 

Fem veckor kvar till nästa besök. Då är det ultraljud som gäller. Hurra!

Period två!

Nu går vi alltså in i andra perioden. En tredjedel avklarad. Två tredjedelar kvar. Om vi jämför med tallriksmodellen skulle vi kunna säga att vi har ätit upp proteinet. Det måste ha varit en hel del dåliga bönor på tallriken som orsakat detta frekventa illamående!

När vi nu går över till spannmålen hoppas vi på bättre råvaror.

Ungefär så stor är den nu.

Eller som en ganska redig paranöt.

Bebisen sprattlade! Med benen!

Ja, den lever och mår till synes bra där inne, vilket så klart var en stor lättnad. Nu kan man ju än så länge inte se så mycket mer än att hjärtat tickar och och att den rör på sig. Vi såg inte hjärtat men det sas att det slog. Vi såg i alla fall att benen sprattlade och att hjärtat slår brukar nog vara en förutsättning för det. Den verkar vara en något mindre nöt än jag tidigare skrivit, men ändå inom spannet för en normal pekannöt. Eller så sträckte den inte på sig tillräckligt.

Omtumlande dag.

Slut på mamma-pappa-barn-leken.

Spannung

Nu bär det snart av mot undersökning och ultraljud!
Spänningen är olidlig!

Vi får se om det kanske känns lite mer på riktigt efter det här. Nu är det lite som att vi går och väntar på att leka en otroligt välplanerad mamma-pappa-barn-lek.

37 milimeter nöt

Sedan förra inlägget har vi gått vidare in i det tionde skedet. I denna fas växer nöten en hel centimeter och är då en 3,7 centimeter lång pekannöt, vilket är en helt genomsnittlig längd på en pekannöt. Som ni säkert redan har gissat är inte heller pekannöten en riktig nöt utan är liksom mandeln en stenfrukt. Man kan även beskriva pekannöten som en godare och mer strömlinjeformad släkting till valnöten.

Nu går dina tankar såhär: 

Vad betyder egentligen pekan? Konstigt ord... val fattar man ju. En nöt som ser ut som en val. Men pekan? Har det något att göra med pelikan? Ser nöten ut som en pelikannäbb kanske. Ja, så måste det nog vara. 

Jag förstår hur du menar, men verkligheten ser lite annorlunda ut. Faktum är att namnet kommer från algonkinerna och betyder "nöt som man behöver en sten för att öppna". Algonkinerna är ett nordamerikanskt ursprungsfolk som mestadels lever i området runt Quebec. Frågan om hur algonkinerna fått namnge en nöt som växer mest i södra USA och Mexico förblir obesvarad. Tilläggas kan också att ordet valnöt kommer från fornengelskans wealhhnutu, vilket betyder "utländsk nöt".


I Mexico krånglar man inte till det så mycket och kallar de båda för nuez, nöt.


Nog om nötetymologi. På tisdag är det dags för läkarundersökning. Då kommer vi förhoppningsvis för första gången se ultraljudsbilder på den lilla nöten!


I väntan på det kan man kanske baka en pekannötspaj.

Vecka: Mandel

Denna vecka lägger vi mandeln under lupp. Det är nämligen där i utvecklingen vi är. Mandeln, som egentligen inte är en nöt utan fröet i en stenfrukt ska nu vara hela 27 mm lång. Just vårt exemplar var endast 25 mm, men vi har ju också precis gått in i mandelveckan. Mandelns hjärta ska nu vara fullt utvecklat med sina fyra kammare. Den reagerar på beröring och kan redan få hicka!

Jag läser att jag som blivande fader nu ska ha svårt att uttrycka mina känslor och att jag kan känna ett utanförskap. Jag känner inte helt igen mig i denna beskrivning, men jag ska ändå anamma detta och försöka uttrycka mina utanförskapskänslor. Allt för att passa in i mallen.

Det är inte alltid lätt att leva i mandelns skugga, 

en skugga som på eftermiddagen sträcker sig ända bort till Sovjet i öst.

Jordemorsmottagning och fettisdagsbullar i ugnen

Idag har vi varit på inskrivningsmöte hos vår ställföreträdande barnmorska. Mycket spännande alltsammans! Det är lätt att tro att barnmorskan ska vara ungefär hälften barn och hälften morsk, men vår var inte det minsta barn och inte alls särskilt morsk. Jättebra i sig, jag hade inte velat anförtro detta till någon som var hälften barn och morskhet är ingen egenskap jag hyllar så värst, men man börjar ju undra! Nu var alltså inte detta vår ordinarie jordemor utan en stand in som var väldigt trevlig. Om några veckor får vi se om ordinarien stämmer bättre in på titeln. Förhoppningsvis gör den inte det.

Det var en trevlig mottagning med ett trevligt väntrum. Det var inget vatten i karaffen på bordet, men annars var allt tipptopp.

Eftersom jag ska bli en riktig innepappa behöver jag värma upp degknådarnävarna litegranna. Vi har ju en maskin som sköter den biten så vi får se det mer bildligt. För att vara riktigt trendig ska man ju egentligen köra stenhårt på surdeg, men jag börjar lite lugnare med vanliga vetesemlor i miniutförande. Degen fick en dålig start och kom inte riktigt igång med jäsningen, men slutresultatet blev faktiskt helt ok. Surdegssemlorna får vänta till nästa år.

Heja heja alla internationella kvinnor!